Thanks for giving a damn!

Helgens eskapad som judge, jury and executioner på Rockkarusellen i Öklix gick helt ok. Kändes rätt jävla dumt att sitta och döma andra människors musikaliska talang och förmåga, men det gick... eller så bra det nu någonsin går. Jag kände, i egenskap av att vara The Anti-Pop, mig något malplacerad där jag satt i publiken med min penna, mitt papper och mina kriterier och dömde musik som jag aldrig någonsin skulle lyssna på på min fritid.

Vi var 5 pers i juryn. Jag, en förstå-sig-påare från Happis, Björn "Den sjungande polisen" Nagander, nån polare till honom och så en intressant långhårig karl från Lule iklädd mössa, stickad tröja och stora glasögon. Needless to say, jag hängde med Lulebon... och jag tror att om vi hade fått mer än en decibellfylld kväll tillsammans så tror jag att vi hade kunnat bli goda vänner.

Björn Nagander däremot är en sjukt dryg typ som det inte skulle skada om jag aldrig stötte på igen. Man kanske blir så när man har fått vara med i Idol? Möjligt, möjligt.

Förutom Pajaladuon Sanna & Rebecka så figurerade även Pitebandet The Bole, Öklixsönerna Poleshift, Kalixflickorna The Traffic Jams och Braincübe och Life Sentence som jag inte kommer ihåg vars de var ifrån.
Och eftersom Poleshift hade hemmaplan, och att 30% av rösterna kom från publiken, så vann dom en knapp seger. The Bole var bäst och fick flest poäng av juryn, men förlorade pga att de inte var bördiga från orten. Jävligt synd.

Sanna & Rebecka var jävligt bra live (och även smågrabbarna i bandet; Rille, Ola och Jeppe G) och det räckte till en välförtjänt tredjeplats. Det var ganska stor kvalitéskillnad mellan de tre första- och sistaplatserna, så om man bortser från att The Bole borde ha vunnit så blev resultaten rättvisa.
Men det var inte lätt att betygsätta folk man känner. Fy fan.



Desto trevligare var det igår kväll när Smedjan bjöd på kanonfin underhållning. Ända ifrån någonstans i Indiana, USA kom en skäggig karl vid namn Otis Gibbs och spelade med sin gitarr. Helvete så bra!
Fast måndag kväll i Pajala drog kanske inte den största publiken han hade sett. Vi var sex hårda själar som kommit för att lyssna på honom, och räknar man med dem som kommit dit för att käka pizza så var det sammanlagt under hans timmeslånga spelning kanske 12 pers. Inte inräknat de anställda. Men han verkade inte bry sig nämnvärt utan skämtade och lirade på, så phett med cred åt mr Gibbs!

(tror inte att Micke och Danne betalade honom något mer än mat och hotellrum med tanke på att det var en måndag, men vad jag förstod av Micke så lirade han hellre än att bara sitta och inte göra någonting)

Det hade säkert kommit fler om de hade gjort reklam för det, men det enda jag hann se var att Micke skrev det på Facebook två timmar innan han spelade så jag antar att det blev arrangerat med väldigt kort varsel. Inträde var dock gratis så vi sex fans som hade samlats var väldigt nöjda över arrangemanget.

Eller som Ville sa; en spelning i sann Pajala-anda. Synd bara att han missade det.