Interesting...

It seems like over half of my 10 readers are from outside Sweden and therefor cannot understand what I'm writing...

Interesting indeed.

Perhaps I should start writing in english then? This probably won't happen because of my poor english.

But thanks anyway.

Too metal for metal.

90.
90 nya vax.
På ett bräde.
Sug på den. Inhalera. Behandla informationen som en Marlboro. Och njut.
För det gör jag.

Det hela har gjort att jag fått ett mindre hjärnsläpp och går runt varenda sekund jag är hemma med mina trådlösa hörlurar och bara plöjer.

NWOBHM. Svensk 80-talshårdrock. Hederlig thrash.
Plattor och band jag aldrig hört talas om och som aldrig kommer att återutges på CD eftersom banden fallit så långt bak i skivbolagens minnen att de aldrig kommer få någon revival. Skumma läderklädda gossar från Holland, Frankrike och inte minst Sverige.
Men inte att förakta Metallica (vi snackar "The Final Gig"; bootleggen på Cliff Burtons sista spelning och "Whiplash 12"; original på Megaforce Rec.), Motörhead ("No Remorse"; den där med konvolutet i läder som jag satt som 15-åring och beundrade i Emppus källare), Venom, Mercyful Fate, Slayer, Celtic Frost och andra mer eller mindre kända akter.

Alla skivor köpta av Tobbe själv på 80-talet. "De flesta har bara spelats 2-3 gånger", för att citera Tobbe själv.

Pure fucking gold.

Svenska band som Heavy Load, Gotham City och norrbottens egna Maninnya Blade från Boden. Allt pre-'85. Hur coolt som helst.

Om man gillar sånt.

Och det gör jag.

Så jag kör på och gräver mig djupare ner i den tidiga 80-talshårdrocken. En tid då läder och spandex var coolt, men där till största delen synthen ännu inte hade gjort sitt avskyvärda intrång.

Nej, nu kör vi B-sidan på "Melissa" och sen får det bli godnatt. Man måste ju tydligen jobba på onsdagar.

...For Victory

Satt och läste i Christoffer Röstlund Jonssons blogg i godan ro medans Rock Goddess plöjer 80-tals hårddrock i mina hörlurar... och påminns om att jag faktiskt en gång också hade blogg.

Intressant.

Läs även här. Bolt Thrower är härliga. Krigsförskönade nationalist-svammel som Sabaton har ingen aning om vad sjunga om krig handlar om.

"As daylight returns
The fires of hope still burn
Crawl through darkened light
Sickened by the mournful sight
Tears fall from eyes
Not sure what has been done
Sorrow creeps throughout my soul
All is lost, none have won"

- ...For Victory