SVT Tornedalingar, irritationen och skammen Bengt Pohjanen.

Det känns som att man numera mest går runt och är småirriterad. Irriterad på finanskrisen, irriterad på borgarnas sätt att hantera nämnda finanskris, irriterad på internet, irriterad på mobiltelefoner som aldrig fungerar, irriterad på att jag inte lyckas fokusera nog för att orka spela igenom ett spel längre, irriterad på det mesta i allmänhet... och på programmet Tornedalingar i synnerhet.
Har kollat det tre gånger nu (mer eller mindre i alla fall) och blir lika irriterad varje gång. Kanske på att någon på SVT tyckte att fan va intressant att göra ett skitprogram om detta minoritetsgäng som snackar meningslös låtsasfinska och som verkligen inte gör sig i bild. För tornedalingar gör inte det. Där sitter folk som nå jävla påhittade Tove Jansson-figurer och ser så jävla bekväma ut med att promotera meän kielin till dödagar i ett försök att få hela Sverige till ett enda stort Tornedalen. Lokalpatriotism i all ära, men vad fan har det i tv att göra? Och så den där jävla imbicillen Bengt Pohjanen eller fader Benedikt eller vad nu den skevbente språknazisten nu vill kalla sig. Där sitter han med sin raslära om vem som får och inte får kalla sig tornedaling helt utan skam. I rikstäckande tv! Det är fan inte vettigt.

Det är såna här program som gör att jag aldrig kommer att betala någon tv-avgift. För vill jag betala för skit kan jag säkert köpa lite på reningsverket.

Han vill alltså säga att jag inte kan kalla mig tornedaling, för jag kan inte prata meän kieli. Han vill säga att även om du är andra generationen inflyttad till tornedalen, kan meän kieli och känner dig tornedalsk så får du inte kalla dig tornedaling. För dina förfäder bodde inte här.

Jag ska erkänna, jag känner en viss lokalpatriotism till Tornedalen. Jag vet inte varför, men jag gör det. Kanske är det för att jag har bott här i 27 år som man känner sig rotad här, men Bengt Pohjanen får en att känna att det börjar bli dags att rycka upp dom rötterna med våld och dra långt åt helvete. Helst till ett annat land. Avsäga sig all kännedom om tornedalens blotta existens. ENBART för att slippa bli förknippad med honom.

Men det är givetvis inte rätt väg att gå. Ett gerillakrig mot honom hade varit att föredra. Men hur förbannad jag än sitter hemma i byn och blir på honom så orkar jag inte börja med något korståg. Det finns säkerligen massvis med tornedalingar som håller med mig, säkerligen många som aktivt motarbetar honom också, men det orkar jag som sagt inte börja med. Det får räcka med att jag sitter hemma, blir irriterad, och sedemera skriver ett inlägg i min blogg. För det är väl så det fungerar numera? Inga protestanter på gatorna, ingen som kommer att ägga hans bil och ingen som ens kommer att peta upp ett finger under hakan på honom och påpeka hans uppenbara kopplingar till Tyskland 1944.

Jag kommer då inte att göra det i alla fall.

Jag kommer att åka hem efter dagens slut, slå på Back In Black i vinylsnurran och läsa ut Pratchetts "Thief of Time" istället. Varför? För skivorna var bättre förr, och Discworld är betydligt roligare än verkligheten.

Och ärligt talat: vem fan orkar vara brydd vad som händer med världen längre när storkapitalisterna i det gyllene landet på andra sidan pölen orsakat en finanskris som ekar världen över, Reichsführer Reinfeldt gottar sig och vägrar lyfta ett finger för Sveriges väl och Bengt Pohjanen tillåts vara i rikstäckande tv?

Inte jag.